Jag och mannen min har idag varit herr och frn NILSSON i ett halvår.

Hur jävla underbart är inte det. Tänk den dagen vi varit gifta i 60 :)

GOD JUL PÅ ER ALLA.
Jag återkommer med uppdatering om Ullaredaresan i fredags och om julhelgen någon annan dag.

Nu ska jag bara mysa med MIN familj dessa dagar.
julafton
juldagen
annandagen
firar vi vår jul.

Än en gång ALLA.
GOD JUL

Jag kan inte sovaöoch började läsa igenom den gamla bloggen avvaz.bloggplatsen.se och inser att det är JAG, det är just denna person jag är. Det är mitt liv. Även fast det är fleraöår sedan jag skrev på den så är det precis så mitt liv ser ut.
Jag saknar den gamla tiden men är lycklig nu.
Där är allt svart på vitt och jag hade faktiskt väldigt stora tankar. Jag vill bli så öppen igen.

Kommer jag klara av det? Jag stängde in mig med mannen när vi fann varandra. Men jag vill våga börja berätta. Jag SKA börja berätta. Det är den jag vill va.

Jag skulle leta upp en av mina andra bloggar men kom inte ihåg hur jag stavade det och sökte därför på google. Jag hittade gamla inlägg som min fd svärmor skrivit.

Vad jag saknar henne. Det är så ledsamt. Jag har tänkt på henne och William i stort sätt hela dagen idag. Jag pratade med en av mina och Nicklas gemensama vänner idag och vi började självklart prata om William.

Och då kom allt tillbaka. Vad jag saknar dom. Lilla William som har varit ifrån mig i 4års tid. 6september 2009

Och underbara farmor Kerstin. som somnade in för (snart) 3år sedan. 24mars 2011 Underbara fina människa.

Kerstin ta hand om min William. Håll honom hårt o viska att Jag älskar honom så

Saknar er enormt mycket

Dagar jag suttit med Mel i famnen och saknat William något ofantligt mycket. Dagar jag undrat hur hans små fötter sätt ut. Hur han hade doftat hur han sätt ut. Vem han var mest lik och hur hans beteende och röst varit. Det är jobbigt. Mycket jobbigt.

Jag har fått gåvan att bli mamma igen. Jag har två fantastiska barn på jorden och en änglason i himmelen. Jag Min son vakar över mig och jag andas mina andetag för mina barn. Utan dom hade jag inte varit någonting

Mamma älskar er ofantligt mycket.

Ni saknas mig William och Kerstin <3

När jag läser bloggar blir jag oftast avundsjuk på de som kan berätta precis allt i ett inlägg.

Den nakna sanningen. Det skrev jag på min första blogg kommer jag ihåg nu

http://avvaz.bloggplatsen.se 

Den nakna sanningen om mitt liv.
Då när jag mådde pissigt dåligt och inte hade problem med att visa det.
Jag funderar på att börja skriva hur jag mår. Hur jag mår på riktigt. Inga undanflyckter, Inga hemligheter.

Utan sanningen. Den nakna sanningen.

Så nu nästa gång kommer jag ge det ett försök.

Jag tror att jag var rädd innan . Rädd för att vissa människor läser min blogg som jag inte vill berätta saker för. Fast varför ska jag vara rädd egentligen. Jag mår ju mycket bättre att ventilera mig. Ventilera mig mycket.

Så nu kör vi . Den nakna sanningen kommer här.

VÄLKOMMNA gamla som nya.

Det är min underbara, fantastiska, jobbiga, dumma, snälla, bästa och älskvärda man.

Han är en pina i bland men lika underbar 5 min efter.

Nu ikväll ligger han i sängen för första gången på 7månader känns det som. ÄVEN fast det absolut inte ligger till så överhuvudtaget. Även fast han snarkar som en gnu så saknar jag honom.

Idag har vi kommit fram till att jag ska börja med medicinen igen. Jag har tagit den MEN i en mindre dos än vad jag egentligen ska ta. Men ska jag komma något vart i livet så ärdet nog dags att faktiskt göra något åt det. Visst vill jag inte tappa vikten igen är nog just den största anledningen varför jag inte tagit den högre dosen. Men mitt huvud är absolut unte med någonstans.
Jag är så van och gå o lägga mig vid ett tiden att jag ärligt inte är trött. Jag har bara en sådan otrolig jobbig huvudvärk som alltid då alla mina tankar o beslut är svåra att lägga i rätt fack. DET kommer verkligen att hjälpa lite när jag kommer in i det igen.

Ibland hatar jag mitt liv men inser sedan att mitt liv är älskvärt. Jag har kommit så otroligt långt dessa 4år att det är sjukt.
Jag var på soc förra veckan för ett möte. Mitt sista möte någonsin hoppas jag iaf. Det gällde avlastnijgsfamiljen Mel är hos. Eller har varit hos. Först var det 2helger i månaden och nu de sista året 1helg i månaden.
Vi hade fått en ny soctant, tjej får jag nog skriva för så verst gammal var hon nog inte. Dock var det j usista möteoch Det var de roligaste mötet nlgonsin. För jävlar vad beröm JAG fick. Jag har aldrig i hela mitt liv fått så mycket positiv respons. Att det lyfte mig rejält.
Första gången för 3år sedan satt jag där på en stol med mina 45kg i alldeles för stora kläder. Sket i allt o ville bara dra. Jagsatt där och vägrade kolla människan som skulle ta hand om MITT barn i ögonen men skrev iaf på papperna. NU 3år senare kommer jag sakna den där fantastiska familjen o deras dotter

För nu är det slut. Jag har hittat mig själv jag har hittat min man. Vi har tak över huvudet o Mel har blivit storebror. Vi har pengar så vi klarar oss varje månad och mat på bordet.
Och jag väger iaf INTE 45kg längre .

Jag är lycklig nu

Jag har sedan jag började blogga trott att det inte är någon som läser min blogg överhuvudtaget.

Förutom underbara Hannah då vill säga.

Så jag undrar nu VEM som läser min blogg.

Jag vill gärna veta om just DU har en blogg själv.

Kommentera gärna.

Skulle vara roligt att få börja följa fler personer än de jag redan följer.

KRAM Alexandra

Tösen somnade ju absolut inte när jag skrev sista gången.

Hon somnade vid TRE ordentligt.
Tji fick jag.
Hon vaknade faktiskt just precis.
Jag blev väckt vid halv åtta av Mel o tvn. Han har tvn mot våran vägg så var inte så underligt. Känns som om väggen egentkigen bara är ivägendå man hör presis allt.

Nee nu göra frukost till tösen

TAKE CARE