Tänk om man verkligen preoriterade bloggen 10 min dagligen så skulle ju jag ha något att själv blicka tillbaka på.

Idag har jag och Lee satt ihop cykelvagnen tillsammans. Lee hängde å och hejade på mamma. Körde ner det till far så han kunde sätta dit bromsen och pumpa hjulen.

Hämtade grabbarna i skolan och inatt får vi en övernattare. Mel sov hos Liam igårnatt och idag ska de sova här. Oss gör det inte någit. Tycker bara att de är kul för både Mel i Liam att de klickat så bra som de har. Skönt att ha någon som står vid ens sida.

Åkte tillbaka till far efter barnhämtningen och handlingen på sibylla. För att hämta upp vagnen.
Käkade där och sedan lekte barnen av sig lite.

Har varit hemma i 3 timmar o Lee somnade i vagnen då hon var jätte trött o gnällde. välling o la ner henne. Sedan sov hon snabbt o sover än. Missade två timmar på morgonsovningen idag så postbilen ringde på dörren o Odin skällde (som vanligt)
Så tösen vaknade.

Maten idag blir faktiskt fiskpinnar, potatismos, dillsås och ärtor.

Lee sov NU är hon vaken o pratar i sängen.
Jag har hittat mitt WOW hus. bara hoppas att mannen min håller med. För detta är verkligen perfekt för oss.
HOPPAS HOPPAS HOPPAS

Vid kl 17 ska man vara på kurs med mannen min. En handledarkurs för körkort.
Nu är vi en bit på väg med körkortet iaf.
Börja övningsköra med mannen.

Och ni som undrar varför det är dags nu. 7år senare än när man får börja hålla på och de flesta skaffar sitt kort runt 18års åldern.
Så fick jag mel 4månader innan min 19års dag och livet som ensamstående mamma tog över livet och ekonomin medans körkortet försvann långt ut i tomma intet.

Nu 7 (nästan 8år) senare känner jag ett behov av ett körkort då jag vill kunna göra saker med mina barn. Ja vill kunna åka iväg och kunna handla när det spöregnar.
Åka och träffa folk och massa fördelar med just körkort och bil.
Behöver tex inte be mannen om skjuts vart man ä ska. Ekonomin är fortfarande lite knasig och egentligen finns inte pengarna.

Vissa har en sådan jävla lyx och får allt de pekar på bara för att de är favorit barnet.

Idag har dagen gått snabbt tycker jag allt. Om 45 min är det redan tisdag.

Idag har barnen badat. Med barnen menar jag Mel och hans kompisar.

Mannen har sågat och skruvat mestadels av dagen och håller på uppe på vinden nu då det inte är lika varmt nu som under dagen.
Lee har varit extra gnällig under hela dagen. Vet inte om det är värmen eller tänder på väg.

Igår köpte vi ju em pool och räknade på hur många plank och trall det behövdes för att den ska stå stadigt.
poolen är på 3.66meter så vi bestämde oss för att göra den 4.20 igår.
Idag bestämde vi oss att ändra lite och bygga alltan golv när vi ändå höll på att bygga ppolgolvet. Så idag har vi gjort en ny ritning och bestämt att hela golvet kommer att bli på 7.50m Då har vi alltså ett alltangolv och ett poolgolv på samma yta och ställe.
Så på fredag kommer taket till alltanen och i helgen blir det att sätta upp det i stolpar bara just nu. Nästa månad blir det nog att börja bygga in själva alltanbiten och sätta upp lite väggar.
Staketet ska med köpas och sättas upp.

Nästa vecka är vi påväg på våran familje semester. Kommer bli redigt skönt att åka iväg några dagar och strunta i alla måsten.
Jonas syster kommer bo i huset tills vi är tillbaka. Hon tar hand om djuren och passar på och kollar huset samtidigt. slipper hon sitta i sin lilla etta och uggla.

Nu sover Lee. dags att lägga henne i sin säng.

Godnatt

Jag bara känner att dena helg kommer bli bajsigt värre.

Tack och godnatt

Sambo ligger bredvid o snarkar, sessan ligger på bröstet mitt o man hör hennes andetag.
Fisen sover sött i sin säng med.
Har världens bästa, underbaraste mestfantastiska familj som finns


Pratade med far med idag om han ville lämna över mig i kyrkan. Han blev rörd o svarade att han självklart ville det.


Imorgon måste jag ringa prästen med om Novalies dop som vi vill ha den 29 juni. Så blir ett kyrkligt dop denna gång. Melvin döptes hemma hos far o mor i deras trädgård. O nu kör vi det i kyrkan o bröllopet borgligt. Är för jobbigt och dyrt att planera två högtider o fester.

Men jävlar vad jag längtar till både dop o bröllop.

Nu ska jag med sova.
Godnatt.
// Avva

Som alla vet lider jag av svår ADHD

Och med sjukdommen finns det massa negativa saker jag har problem med.

Men jag har iaf kommit en bra bit på vägen med mina tips som jag lever med dagligen.
SÅ här kommer dom.

Jag har JÄTTE stora problem med tider och datum.
problemen är inte själva tiderna utan att komma ihåg dom.

• Så jag ber de flesta om jämna timmar på möten,
  INTE tider som 14.30 14.45 eller 14.50 UTAN jämna tider som 14.00 eller 15.99 då ist. Och finns inte de så kan det funka med 14.30 Men helst av allt vill jag ha mötena jämna tider.

DÅ jag går hemma dagligen är det ju jag som gör allt då sambon jobbar.
Jag har även kommit på en bra veckoplanerare där med.

• Maten står (oftast) på bordet vid 18 tiden.

• Melvin är i säng vid 20.00

• Melvin badar
  * tisdag
  * torsdag
  * söndag
  vid 18.30 fram till 19.30
  (ja han badar i ca en timme)
  

  Melvin gillar inte att duscha så då gör vi på detta sätt ist.
  Och MÅSTE han ducsha är han klar på 2min. Med böl tjut och gråt.

  
  
  • Tvättar gör jag när det är fullt i tvättkorgen.
    Då Melvin har problem med tvättmedel med parfym så tvättas hans kläder var försig.
    Och sedan jag blev tillsammans med Jonas ska det tvättas i kulör och vitt.
    och underkläder var försig. Jag gjorde det ju så lätt som möjligt för mig och bara körde färg och vitt så det blev ju OFTAST två maskiner för mig. Nu är det 4 maskiner som tvättas varje gång. LITE för onödigt för mig . Jag hade klarat mig på 3 maskiner istället.
  
  
  • Städar gör jag varje fredag alltså  då STOR städar jag
    *dammsugar
    * badrummet (spegel handfat toalettsits)
    * damtorkar , våttorkar alla rum
    * rummen uppe
    * torkar golv
    * viker tvätten som (ibland) stått i den andra tvättkorgen
    (en för rentvätt och en för smutstvätt, Ska även inhandla en till Melvins kläder så slipper man sortera)
    *Tvättar om det behövs
    *Byter i sängen (då hund och katt sover där oxå)
    (pga att Jonas pillar ju på vanen och kommer hem senare under kvällen)
  
  
  • Jag damsugar upp allt hundhår när de ÄR alldles för mycket. Annars plockar jag upp hårtussarna med händerna om de bara är småtussar.
    Dammsugar även av i hallen när det blir alldeles för mycket grus från skor och dagislek
  
  
  
• Detta står på ett veckopapper på en av insidan av garderobsdörrarna
  som ett veckoshema.
  Alltså mina städ och tvättdagar OCH vad som ska göras.
  
  • Jag har en veckokalender
    
    • Tre stycken årskalendrar
  • En "komihåg" vägg,
    Just nu är det en spegel och en glasruta i hallen. Då hemtelefonen är i hallen så är just de den bästa platsen att skriva upp det på. plus att ytterdörren är ju i hallen och kommer man på något är det lätt att skriva det inna man går ut.
  
  

  VI har INGA saker på golvet som inte ska vara där. Då det måste vara lätt för mig att städa av och det underlättar när det INTE finns något på golvet. Det går lixom lite lättare.

  
  
  •  Melvin är bara 5år det vet jag men han har sina leksaker i "rätt" lelsakslådor
    Han ska ha det upp plockat från golvet INNAN han ligger i säng.
    Då han är blöjfri och går upp och kissar under nätterna ska han inte ramla och slå sig, plus att om det skulle vara något ska vi kunna gå in på hans rum i kolsvart mörker UTAN att själva slå oss.
    Plus att det ser bättre ut i rummet om det bara håller sig så. Och det tar inte en timme att städa och plocka iordning hans rum varje gång man ber honom utan 5-10 min om man bara håller det i ordning.
  
  

  Nu är det dags för mat :)

Jag gör det lite lättare för mig och svarar så här ist för att sitta och kommentera dina inlägg.
Så får vi hoppas att du återkommer hit och läser detta med :)

Jag fick min diagnos för tre år sedan. Då var jag verkligen nere på botten. Jag var så långt nere att jag bestämde för att ta tag i mitt liv och SOL plasera Melvin. Det är det bästa jag gjort.
För det första så var han så pass liten att han inte minns något och hade jag aldrig valt att göra så som jag gjorde hade jag ALDRIG kommit hit där jag är idag.

Jag fick min utredning gjord och det visade sig att jag hade svår ADHD. Jag är inte heller hyperaktiv men tänker oftast inte innan jag gör saker. Utan jag kommer på efter att detta kanske inte var jätte bra gjord eller att det faktist var bra gjort.
Jag örjade med Conserta och rasade i vikt gick ner från 57 till 45 pga att den läkaren jag hade valde att höja min dos till 72mg istället för att ge mig någon annan medicin.
Jag var ett lik. Sov inget åt inget och det blev så allvarligt att jag började se saker. Äckliga saker, obehagliga saker, och sjuka saker. Jag flyttade hem till min mor och far och sov bredvid min mamma i 2 veckor (22 år och är livrädd) Min mor tvingade i mig mat med mitt samtycke. Då hon ALLTID lagade mat på kvällen visste jag att det ALLTID fanns mat. Jag började ta ritalin istället och var väldigt noga med att ÄTA samtidigt som jag tog tabletterna. Och jag började gå upp i vikt. sakta men säkert. Hittade en ny lägenhet och började verkligen prata med min psykolog och fick även tag på hjälp genom socialen. Det var  2 tjejeer som kom hem till mig 4 gånger i veckan. och hjälpte mig med saker. Alltså såg till att jag hade gjort dom. för tvätta städa laga mat kunde jag sedan innan. Var bara tvungen att få det gjort med.

Lapp system blev mitt nya innegrej. Det satt lappar överallt och även ett veckoshema satt på väggen med stora bokstäver. Jag började skriva ner hur jag mådde och kände mig i ett block. Det hjälpte mig.
Och plötsligt hade jag Melvin sovandes hos mig under veckodagarna.
Jag hade kommit så långt att när jag mådde bättre kunde jag ta hand om honom igen. Jag kände mig levande.

Jag träffade min sambo/fästman den 14 januari 2011 (men började prata med honom den 8 januari) och han har sedan den dagen varit min stöttepelare och trygghet. Han fick mig att se mitt liv i helt ny syn och jag klarade av mer och mer. D jag inte var ensam längre. (VAR aldrig ensam med Melvin) men Jonas gav mig tryggheten ett barn aldrig kan ge.
Det fanns någon mer som uppskattade mig och inte bara Melvin. Visst tog det ett bra tag innan jag kunde börja släppa in Jonas ordentligt men nu skulle jag inte klara mig utan honom.

Det tog ett halvår och jag hittade en större lägenhet en 3a och Melvin var hemma på heltid. HAN var min igen. PÅ redigt. Det var inte bara varje vecka utan nu var det ALLTID.

Jonas och jag förlovade oss den 24/9 -11 och blev sambos (på redigt genom papper) den 1 maj -12 Även fast vi bodde ihop från dag ett (på helgerna då han jobbade i Halmstad i två månader när vi började träffas) Och när han kom tillbaa till sitt jobb som hade hyrt ut honom var vi alltid med varandra. Men han hade kvar sin egna lägenhet fram till den 1 maj -12 iaf.

Nu bor vi i ett radhus sedan den 25juni -12 och ska ha ett gemensamt barn som är beräknad till den 7 februari.
Jonas har två barn sedan innan som tyvärr bor i Sthlm men vi får ha dom varje lov.
Jag äter inte min medicin men känner att jag faktist behöver den och längtar tills bebis är ute och har slutats ammas. För min vardag har blivit lite mer kaos sedan jag var tvungen att sluta med den. Men jag klarar mig iaf.

Hade jag aldrig valt den väg jag hade gjort så hade jag aldrig vait här jag är idag.
Och utan Melvin hade jag inte varit något. Det är hans andetag jag lever för.

OCH utan Jonas hade jag inte heller varit den jag är idag.

Men jag lever fortfarande i papperslappar, memos på mobilen, uppskrivna saker i almenackorna som sitter på väggarna (3 st) en veckokalender, städchema, tvättdagar, städdagar, lappar så sakerna hamnar på rätt plats.
DET MÅSTE vara på rätt plats. Var sak har sin plats.
Melvin har oxå ett system i sitt rum. Han MÅSTE också ha sina saker på rätt plats (med vissa ändringar då han faktist bara är 5år) och ska få ha det lita stökigt.
Egentligen så står precis allt på sin rätta plats.
För annars funkar inte jag.
Jag måste ha det så här. Jämt.

OCh jag vet absolut inte hur det kommer att bli när bebis är född. Men jag måste försöka att klara att få  en normal vardag. Som jag byggt upp nu. Visst mycket kommer verkligen att ändras. Men man måste våga prova sig fram.
Och jag har en familj som älskar mig för den jag är. Och finns vid min sida.
Jonas håller om mig varje natt så mina panikattacker är borta. Jag känner mig älskad för den jag är.

Även fast jag är sjuk.

// Alexandra

Kartong efter kartong. Tidningspapper efter inslagning. Känns som om jag bara packar och sover. Och sen då? Ja då ska det packas upp. Visst i vårt nya hem. Men jävlar vad jag tröttnar på att herrn i huset sätter sig framför datorn och gör inte ett piss. Visst jag går hemma under dagarna men för faan. Han borde väl iallafall kunna ta ett eget initiativ och ta en ända JÄVLA kartong JÄVEL men nee då..... Nu har jag tagit en pause iallafall. Tänkte ta huliganens kläder senare under dagen, efter att han är hämtat och hjälper till med att välja vad som ska packas ner och vara kvar