När jag läser bloggar blir jag oftast avundsjuk på de som kan berätta precis allt i ett inlägg.

Den nakna sanningen. Det skrev jag på min första blogg kommer jag ihåg nu

http://avvaz.bloggplatsen.se 

Den nakna sanningen om mitt liv.
Då när jag mådde pissigt dåligt och inte hade problem med att visa det.
Jag funderar på att börja skriva hur jag mår. Hur jag mår på riktigt. Inga undanflyckter, Inga hemligheter.

Utan sanningen. Den nakna sanningen.

Så nu nästa gång kommer jag ge det ett försök.

Jag tror att jag var rädd innan . Rädd för att vissa människor läser min blogg som jag inte vill berätta saker för. Fast varför ska jag vara rädd egentligen. Jag mår ju mycket bättre att ventilera mig. Ventilera mig mycket.

Så nu kör vi . Den nakna sanningen kommer här.

VÄLKOMMNA gamla som nya.

Det är min underbara, fantastiska, jobbiga, dumma, snälla, bästa och älskvärda man.

Han är en pina i bland men lika underbar 5 min efter.

Nu ikväll ligger han i sängen för första gången på 7månader känns det som. ÄVEN fast det absolut inte ligger till så överhuvudtaget. Även fast han snarkar som en gnu så saknar jag honom.

Idag har vi kommit fram till att jag ska börja med medicinen igen. Jag har tagit den MEN i en mindre dos än vad jag egentligen ska ta. Men ska jag komma något vart i livet så ärdet nog dags att faktiskt göra något åt det. Visst vill jag inte tappa vikten igen är nog just den största anledningen varför jag inte tagit den högre dosen. Men mitt huvud är absolut unte med någonstans.
Jag är så van och gå o lägga mig vid ett tiden att jag ärligt inte är trött. Jag har bara en sådan otrolig jobbig huvudvärk som alltid då alla mina tankar o beslut är svåra att lägga i rätt fack. DET kommer verkligen att hjälpa lite när jag kommer in i det igen.

Ibland hatar jag mitt liv men inser sedan att mitt liv är älskvärt. Jag har kommit så otroligt långt dessa 4år att det är sjukt.
Jag var på soc förra veckan för ett möte. Mitt sista möte någonsin hoppas jag iaf. Det gällde avlastnijgsfamiljen Mel är hos. Eller har varit hos. Först var det 2helger i månaden och nu de sista året 1helg i månaden.
Vi hade fått en ny soctant, tjej får jag nog skriva för så verst gammal var hon nog inte. Dock var det j usista möteoch Det var de roligaste mötet nlgonsin. För jävlar vad beröm JAG fick. Jag har aldrig i hela mitt liv fått så mycket positiv respons. Att det lyfte mig rejält.
Första gången för 3år sedan satt jag där på en stol med mina 45kg i alldeles för stora kläder. Sket i allt o ville bara dra. Jagsatt där och vägrade kolla människan som skulle ta hand om MITT barn i ögonen men skrev iaf på papperna. NU 3år senare kommer jag sakna den där fantastiska familjen o deras dotter

För nu är det slut. Jag har hittat mig själv jag har hittat min man. Vi har tak över huvudet o Mel har blivit storebror. Vi har pengar så vi klarar oss varje månad och mat på bordet.
Och jag väger iaf INTE 45kg längre .

Jag är lycklig nu

Jag har sedan jag började blogga trott att det inte är någon som läser min blogg överhuvudtaget.

Förutom underbara Hannah då vill säga.

Så jag undrar nu VEM som läser min blogg.

Jag vill gärna veta om just DU har en blogg själv.

Kommentera gärna.

Skulle vara roligt att få börja följa fler personer än de jag redan följer.

KRAM Alexandra

Tösen somnade ju absolut inte när jag skrev sista gången.

Hon somnade vid TRE ordentligt.
Tji fick jag.
Hon vaknade faktiskt just precis.
Jag blev väckt vid halv åtta av Mel o tvn. Han har tvn mot våran vägg så var inte så underligt. Känns som om väggen egentkigen bara är ivägendå man hör presis allt.

Nee nu göra frukost till tösen

TAKE CARE

Hon vaknade igen vid elva tiden och somnade precis om igen. Känns som det faktiskt inte beror på sjukdom utan något annat. Otrygg att somna, för varmt, för kallt, tänder, förstor säng, för liten säng, kudden obehaglig, täcket för varmt, ekande rum eller mardrömmar. Finns så mycket jag funderar på just nu. Är det DET eller är det DET.

Jag kan iaf erkänna att kroppen börjar känna av att den inte får sova ut ordentligt och hur känner sig då lilltösen som inte kan förklara vad just det är. Stackarn <3
Jag är trött och sur om dagarna och ALLT går ut över mannen. Men då han o jag kan prata om saker o lösa det.

jag vet att jag skriver lite "skit" om honom ibland fast dagen efter eller samma dag pratar vi om det och försöker lösa det. Ibland löses det direkt o ibland sitter det i några dagar..

Förövrigt har jag tappat 4kg denna månad. Inget o hurra redigt för. Men bättre jag går ner än upp iaf :)

nej nu måste jag sova. "larmet" kan gå igen :(
GODNATT

Inte undligt att tösen inte sovit bra dessa nätter.
Idag kom det som ett brev på posten, det sa bara poff. Näsan började rinna o tempen låg över 38
Hon har just somnat efter att hon praktiskt taget skrek sig hes och jag la ner henne i vagnen (barnsövaren) hon fick en suprisot när det var blöjbyte o tandborstning.

Nu hoppas jag verkligen att hon sover hela natten. Eller iaf vaknar för att äta och somna om. Hon behöver det stackarn.
Mammas lillfisa <3

Nu ska jag ge minöman lite kärlek o närhet. För det var ett tag sedan ^^ Har man haft en bebis vaken längre än mannen är det svårt att få till det ;) Men nu jävlar kör vi :)

Nu som först ligger jag i sängen.
Lee somade OM för en halvtimme sedan. Dock sover hon inge ordentligt då hon små gnyr eller drömmer.

Jag är helt slut i kroppen men har jätte svårt att komms till ro.

Mannen spydde ur sig en ledsam mening INNAN han somnade på soffan. Att han MÅSTE få sovmorgon i helgen för sova BARA 4 timmar är INTE okey.
Han ligger andra natten FRISK på soffan i vardagsrumet, i soffan jag söver Lee VARJE kväll och de nätter hon vaknar. Han har höger platsen i sängen. Sängen han INTE verkar vilja sova i. Utan soffan 5cm ifrån en ledsen och förtvivlad tös gråter och gnäller i.

Är det mitt fel?
Han kan gå och lägga sig när faan han vill UPPE i sängen. JAG sitter da ut och dag in med Lee i famnen för att försöka få henne och sova/somna om.

Jag går INTE upp halv 6 utan 7 och lägger mig oftast melln tolv och halv ett på nätterna.
Jag skriver av mig här om jag är frustrerad, trött , ledsen eller besviken.
Jag sover alltså OFTAST bara ca 6 timmar om dygnet. Jag kan INTE gå och lägga mig när faan jag vill på samma sätt som han kan. Jag kkan inte gå och lägga mig INNAN hon sover. Men HAN kan, då han gör precis som han vill. när faan han vill göra det också..

VARNING för ett ett spyigt inlägg. Jag måste bara få ventlilera mig lite. Livet är inte perfekt hos någon, Det vet jag. Och jag måste verkligen få skriva av mig.

Jag hatar henne. Gud vad jag hatar henne. Hur kan någon göra så här mot ens egna kött och blod, det är oförståendligt för mig.

Hon trycker ner mig jämt. Allt kretsar kring henne, ska handla om henne hon gör jämt rätt och aldrig fel.
Hon har alltid rätt aldrig fel.

Allt är om hon hon och hon. Inget förutom hon betyder något för henne.

Jag föddes som det svarta fåret i familjen enligt henne. Jag har gjort fel i hela mitt liv aldrig gjort något bra.
skolan var aldrig något för mig då jag inte fattade något, jag skolkade mycket gick min egna väg.

Enligt henne var jag dum i huvudet som inte kunde ett skit. Läxorna fick jag inte hjälp med. Jag fick ta mycket stryk och förtal. Jag dög aldrig i hennes ögon.

Jag var inte värd ett skit.

Jag har en bror, Han får allt han pekar på precis allt.

Han har inte behövt anstränga sig något i sitt liv. Han han har fått allt serverat på silver fat.

Jag har en till bror. Han är den bästa bror man någonsin kan ha. Han finns där. Även fast vi inte träffas så vet jag vart jag har honom om och när jag behöver honom.

Jag fick mitt första barn när jag var 18 (4män innan jag blev 19).

Hoppade av gymnasiet.

Min änglason när jag var 21. Han gick bort i vecka 21.

Och tösen när jag var 25.

Jag är gift med min drömman.

Och jag älskar mina barn att jag kan dö för dom.

Men enligt henne har jag förstört mitt liv.

Hur kan man hata sitt egna barn på det sättet hon gör är sjukt.
Att ibnte vara värd ett dugg är så fel att känna.

Ens mor ska gå genom eld och vatten för en. (även sin far)

Men hon tänker bara på sig själv och min bror.
De är bara de som existerar i hennes värld.,

Det är en sjuk värld.,..

Hur kan man hata sitt egna barn?

Jo på samma sätt man kan hata sin mor.