Direktlänk till inlägg 2 september 2013
September månad. Den månaden som gör det jobbigt att leva men gör ändå mig så glad och lycklig.
Den 28är det sex år sedan jag fick känna lycka och kärlek på redigt. Min fantastiska son föddes.
Den 6sep är det tankarnas dag. Det var då lilla NEMO William Martin valde att lämna livet. Han dog i min mage i vecka 21. Det är sjukt att det redan gått 4år. Fyra år av sorg och saknad. Dagar som varit extra jobbiga med tankar som fart runt. Det ska inte hända någon. Men ändå är det så här livet ser ut. Grymt och lyckligt. Dagar jag suttit med Mel i famnen och saknat Nemo något ofantligt mycket. Dagar jag undrat hur hans små fötter sätt ut. Hur han hade doftat hur han sätt ut. Vem han var mest lik och hur hans beteende och röst varit. Det är jobbigt. Mycket jobbigt.
Jag har fått gåvan att bli mamma igen. Jag har två fantastiska barn på jorden och en änglason i himlen. Min son vakar över mig och de mina och jag andas mina andetag för mina barn. Utan dom hade jag inte varit någonting
Mamma älskar er
För 3år sedan kom världens underbaraste Lee till världen
Idag är det min dag, idag blir jag 27år. Mitt femte år med mannen i mitt liv. (Firade 4år den 14jan) 8år med lilleman två år med storprinsessan och mitt allra första år med miniprinsessan. Sjätte året av saknad av min änglason. Men jag är lycklig i...
En 26årig dam som är gift med mannen i mitt liv.
Min ungdomsförälseles som jag föll för när jag var 12 och han 16.
Nu har vi två små sorkar tillsammans.