Direktlänk till inlägg 7 december 2013
Att komma i säng innan halv ett den senaste tiden har inte kommit på frågan för mig och tösen.
Hon har somnat sina vanliga sovtider och lagt sig vid 20.30 Inte lagt sig ordagrant, utan sövts vid den tiden MEN ändå vaknar hon upp runt 21.15 med tårar skrik och gnäll och sitter sedan uppe till 24 tiden innan hon somnar om igen.
Och jag måste ju självklart sitta uppe med henne eftersom jag är den "ända" som kan söva henne och mannen sover sött uppe sedan 22.
JÄMT. Har inte hänt en ända gång att han erbjudit sig att söva henne. INTE en ända ynka gång.
Idag somnade jag i soffan när vi kollade på film. Jag vaknar till och han kollar surt på mig med blicken "VARFÖR sover du när hon är vaken"
Han klagade på att han var trött o gickrunt o jämrade sig. Jag började söva tösen runt 24 och då börjar han gå runt för att sedan sätta sig i soffan och slutligen somnade han dör med. Och där ligger han kvar än medans jag o barnen ligger i våra respektive sängar, och i soffan kan han gått ligga.
Jag älskar mina barn och skulle göra vad som för dom. Men ibland blir jag frustrerad. Jag vill kunna gå och lägga mig när jag är trött för en gångs skull. Jag vill att mannen ska söva henne iaf någon gång. Han har ju inte gjort det under dessa 10 månaderna.
ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT?
Jag behöver med få ladda mina batterier innan jag går in i väggen
Godnatt
För 3år sedan kom världens underbaraste Lee till världen
Idag är det min dag, idag blir jag 27år. Mitt femte år med mannen i mitt liv. (Firade 4år den 14jan) 8år med lilleman två år med storprinsessan och mitt allra första år med miniprinsessan. Sjätte året av saknad av min änglason. Men jag är lycklig i...
En 26årig dam som är gift med mannen i mitt liv.
Min ungdomsförälseles som jag föll för när jag var 12 och han 16.
Nu har vi två små sorkar tillsammans.