Mys i soffan med barnen medans vi kollar på disney channel. Eller barnen, Lie äter och har inte redigt kommit underfun med goset än ;)
Så är mer jag och lillis som myser

Har nu bestämt temat på Lies dop och det kommer gå i vinrött/vitt
Tänkte först rosa tema men tycker att vinrött blir lite mer WOW effekt med vitt än rosa.

Nu hoppas vi att vädret är med oss.

Och kommer bli så kul att klä upp mina fina barn <3

Fick hem mitt halsband med, så nu bär jag alltid med mig mina fina barn vart jag än går. Varesig med eller utan dom

Lies sten är lila. Lite svårt att se det. O jag bara älskar det

Mitt liv är fantastiskt.
L6ckorus i kropp o själ

Ni är mitt liv <3

Fikade med Melvin idag. Han spelade självklart på mobilen och pt sina negerbollar i pausandet.

Plötsligt vill han ta ett kort. Vilken jävla tur att man inte ser sig själv i profil allt för ofta. Och att det BARA är 23 dagar kvar till bf så jag kan börja ta tag i detta. För seriöst.
DETTA KLÄR MIG INTE.


Bad sambo ta en magbild idag med då bebis kan komma närsom. Bebismagar är vackra resterande krippsdelar INTE

Bunkrat upp med kaffe och lussebulle som jag och Odin sitter och mysäter på innan Melvin ska hämtas.

Igår var det lucia firande på Melvins dagis och han var den som sjöng mest av alla barnen. Och både jag och Jonas stod som två stolta föräldrar med leenden upp till öronen. Han gjorde oss så stolta. Blev fika med kaffe och pepparkaka efter själva uppträdandet som barnen själva hade bakat. Duktiga barn det där.
Melvins dräckt är lite väl liten. Men eftersom han börjar F1an nästa år och INTE går i luciatåg då så inskaffades ingen ny.

Efter dagis luciatåget och fikan bar det av hemåt ett litet tag. Vi hann kolla på julkalendern och även lite mys och ombyte av kläder (till vita kläder) innan det var dags att dra sig i väg till Vimmerbystatshotell. Där världens bästa Melvin var en stjärngosse (den yngsta)
Var ett NN möte och han tyckte att det var mycket roligt att få gå med Linus (är bekant med hans mor, Vi har träffats av och till sedan Melvin föddes) Då far köpte Comfort av hennes far.
Så de tillhör i stort sätt familjen. (som man träffar ibland men alltid pratar med när man springer på dom)
Vi mammor fick lämna barnen ett tag. De andra brydde sig ju självklart inte då deras barn var från 7 och uppåt. Men att lämmna en 5åring med andra barn och vuxna han INTE känner (förutom Linus då) så sved det i mitt hjärta att bara lämna honom i en kvart. Men han klararde det galant.
Efter luciatåget fick melvin en paradis ask helt själv (jag är nötallergiker och Jonas äter inte choklad) och vi mammor fick en ros för att vi lånade ut våra skatter till tåget.

    
Melvin kom i säng vid 22 och det var en stolt mamma som nattade honom och stoppade om honom.

Han är helt klart den bästaste som finns.

<3

Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 0 fulla dagar (v29+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 7 feb 2013
Du har 76 dagar kvar till beräknad förlossning.

Det är helt otroligt. Att det BARA är 76 dagar kvar.
eller bara och bara. förhoppningsvis. Jag vill inte gå över iaf.  Bättre att den kommer LITE tidigare än senare.

______________

Jag börjar känna det nu. Jag är hård i magen. Så problem är det när man ska bajsa. Eller ja försöka bajsa då det inte är så lätt. Kommer bara små harpluttar och känns som om bebisen är på väg ut när jag tar i.
Mina fisar luktar bajs ^^ och det är sjukt vad illa det är egentligen. MINA fisar luktar hundbajs :/
Så vi kommer försöka med russin och pärön ikväll och imorgon blir det katrinplommon och tillsist blir det faktist att gå till apoteket om dessa "huskurer" inte funkar.
För skita måste jag ju kunna göra. Sambo skrämmer upp mig om att bajset kan ruttna i magen om det inte får komma ut.
Jag vet faktist inte om jag ska tro på det eller inte. Men varför skulle det inte det egentligen.
Så jag vet inte. Antingen luras han ordentligt och jag går på det eller så har han faktist rätt.

Och det känns även att bebis är stor där inne. För det känns i rygg och ryggslut. Och det gör ont på samma ställe i magen HELA tiden. Visst jag tar hellre sparkar runt magområdet ÄN i revbenen.
Ibland är det för MYCKET.
Och sambo kan inte låta bli att le, Då jag faktist vill ha ett till barn efter detta OM det inte är en tös <3
För jag vill verligen ha en liten prinsessa när jag redan har en prins Melvin <3

Men vi får se. Detta blir sambos 3barn. Vem vet. Det kanske räcker för honom?

Nee nu blir det fruktdags :)

Jag gör det lite lättare för mig och svarar så här ist för att sitta och kommentera dina inlägg.
Så får vi hoppas att du återkommer hit och läser detta med :)

Jag fick min diagnos för tre år sedan. Då var jag verkligen nere på botten. Jag var så långt nere att jag bestämde för att ta tag i mitt liv och SOL plasera Melvin. Det är det bästa jag gjort.
För det första så var han så pass liten att han inte minns något och hade jag aldrig valt att göra så som jag gjorde hade jag ALDRIG kommit hit där jag är idag.

Jag fick min utredning gjord och det visade sig att jag hade svår ADHD. Jag är inte heller hyperaktiv men tänker oftast inte innan jag gör saker. Utan jag kommer på efter att detta kanske inte var jätte bra gjord eller att det faktist var bra gjort.
Jag örjade med Conserta och rasade i vikt gick ner från 57 till 45 pga att den läkaren jag hade valde att höja min dos till 72mg istället för att ge mig någon annan medicin.
Jag var ett lik. Sov inget åt inget och det blev så allvarligt att jag började se saker. Äckliga saker, obehagliga saker, och sjuka saker. Jag flyttade hem till min mor och far och sov bredvid min mamma i 2 veckor (22 år och är livrädd) Min mor tvingade i mig mat med mitt samtycke. Då hon ALLTID lagade mat på kvällen visste jag att det ALLTID fanns mat. Jag började ta ritalin istället och var väldigt noga med att ÄTA samtidigt som jag tog tabletterna. Och jag började gå upp i vikt. sakta men säkert. Hittade en ny lägenhet och började verkligen prata med min psykolog och fick även tag på hjälp genom socialen. Det var  2 tjejeer som kom hem till mig 4 gånger i veckan. och hjälpte mig med saker. Alltså såg till att jag hade gjort dom. för tvätta städa laga mat kunde jag sedan innan. Var bara tvungen att få det gjort med.

Lapp system blev mitt nya innegrej. Det satt lappar överallt och även ett veckoshema satt på väggen med stora bokstäver. Jag började skriva ner hur jag mådde och kände mig i ett block. Det hjälpte mig.
Och plötsligt hade jag Melvin sovandes hos mig under veckodagarna.
Jag hade kommit så långt att när jag mådde bättre kunde jag ta hand om honom igen. Jag kände mig levande.

Jag träffade min sambo/fästman den 14 januari 2011 (men började prata med honom den 8 januari) och han har sedan den dagen varit min stöttepelare och trygghet. Han fick mig att se mitt liv i helt ny syn och jag klarade av mer och mer. D jag inte var ensam längre. (VAR aldrig ensam med Melvin) men Jonas gav mig tryggheten ett barn aldrig kan ge.
Det fanns någon mer som uppskattade mig och inte bara Melvin. Visst tog det ett bra tag innan jag kunde börja släppa in Jonas ordentligt men nu skulle jag inte klara mig utan honom.

Det tog ett halvår och jag hittade en större lägenhet en 3a och Melvin var hemma på heltid. HAN var min igen. PÅ redigt. Det var inte bara varje vecka utan nu var det ALLTID.

Jonas och jag förlovade oss den 24/9 -11 och blev sambos (på redigt genom papper) den 1 maj -12 Även fast vi bodde ihop från dag ett (på helgerna då han jobbade i Halmstad i två månader när vi började träffas) Och när han kom tillbaa till sitt jobb som hade hyrt ut honom var vi alltid med varandra. Men han hade kvar sin egna lägenhet fram till den 1 maj -12 iaf.

Nu bor vi i ett radhus sedan den 25juni -12 och ska ha ett gemensamt barn som är beräknad till den 7 februari.
Jonas har två barn sedan innan som tyvärr bor i Sthlm men vi får ha dom varje lov.
Jag äter inte min medicin men känner att jag faktist behöver den och längtar tills bebis är ute och har slutats ammas. För min vardag har blivit lite mer kaos sedan jag var tvungen att sluta med den. Men jag klarar mig iaf.

Hade jag aldrig valt den väg jag hade gjort så hade jag aldrig vait här jag är idag.
Och utan Melvin hade jag inte varit något. Det är hans andetag jag lever för.

OCH utan Jonas hade jag inte heller varit den jag är idag.

Men jag lever fortfarande i papperslappar, memos på mobilen, uppskrivna saker i almenackorna som sitter på väggarna (3 st) en veckokalender, städchema, tvättdagar, städdagar, lappar så sakerna hamnar på rätt plats.
DET MÅSTE vara på rätt plats. Var sak har sin plats.
Melvin har oxå ett system i sitt rum. Han MÅSTE också ha sina saker på rätt plats (med vissa ändringar då han faktist bara är 5år) och ska få ha det lita stökigt.
Egentligen så står precis allt på sin rätta plats.
För annars funkar inte jag.
Jag måste ha det så här. Jämt.

OCh jag vet absolut inte hur det kommer att bli när bebis är född. Men jag måste försöka att klara att få  en normal vardag. Som jag byggt upp nu. Visst mycket kommer verkligen att ändras. Men man måste våga prova sig fram.
Och jag har en familj som älskar mig för den jag är. Och finns vid min sida.
Jonas håller om mig varje natt så mina panikattacker är borta. Jag känner mig älskad för den jag är.

Även fast jag är sjuk.

// Alexandra

MAMMA SKRIVER !!



Jag har ingen redig stort matsug just nu, finns inget som gör mig redigt WOW vad gott det skulle vara med just det, eller med en sådan bit, o eller den kakan skulle sitta fint.
Känns som jag mer tvingar i mig en portion, en LITEN portion. Ja jag äter lika mycket som min 4åriga (snart 5åriga) son äter hemma.
Det är illa, kan även hända att jag äter MINDRE än honom.

I början var det örtkrydda på makaroner och på gurka. Men nu, nu finns det inget gott längre.

Jag längtar efter flytten något otroligt. Vi gick föri där i fredags med sonen när vi var ute på en promenad, Våran trädgård var den ända ihopväxta gården i hela området. Och överväxta buskar. Så det första jag och lillhuliganen ska göra på VÅR (min och sonens) semester är att vara ute på gården och göra ordning det så bra som vi kan, sedan får sambo ta över grovgörat.


Nu är det fikadags med sonen.

Ha det bra bebis, en och annan bit kaka kommer snart.

// Din mamma

Första ögonblicket!

Det var den 30 maj, jag gick runt och mådde dåligt hela dagen och hade även en svimkänsla vilande på mina axlar som bara väntade på det perfekta ögonblicket att bryta ut och slå ner min värld ett tag, om inte bara för en sekund.

Jag skickade ett medelande till din far och bad honom inhandla ett test för att slå bort mina misstankar. Mina misstankar om att du låg där inne i kroppen.

Jag hade så fel. Testet visade att du var verklig, att du fanns där inne och bara väntade på att få växa dig stor och stark.

Vi har inte kollat upp vilken vecka vi bär dig i ordentligt, Jag din duktiga mamma på att skriva upp alla viktiga datum, alla viktiga saker under just det datumet, och skriva ner när man har sin mens. Existerar inte ens i din mors huvud.
Jag är ett stort geni gällande sådant. Jag skriver upp de lite mindre viktiga saker, som hur mycket handlar listan gicp på, hur mycket pengar det finns kvar på kontot och MINST vad jag köper till mig själv som egentlgien är en av de mer VIKTIGASTE sakerna att föra ner. Men när det kommer till mensen så försöker jag lägga det så gått det går i huvudet.
OCH denna gång så funkade det inte, Jag har glömt bort när jag sist hade mensen.
Men vi inhandlade iaf ett sådant veckotest från CLEARBLUE och det visade att du har funntit i magen i fem veckor. Ja idag 5veckor och 3dagar. (ENLIGT TESTET iaf)
Jag kommer att gå ner till MVC den 19 och sedan få reda på när vi ska till VÄSTERVIK för att kolla hur långt gångna vi egentligen är.

Jag kommer självklart att återkomma med EXAKT information senare.

PS Jag lider inte av morgonspya iaf :) ett pplus iaf.