September månad. Den månaden som gör det jobbigt att leva men gör ändå mig så glad och lycklig.

Den 28är det sex år sedan jag fick känna lycka och kärlek på redigt. Min fantastiska son föddes.

Den 6sep är det tankarnas dag. Det var då lilla NEMO William Martin valde att lämna livet. Han dog i min mage i vecka 21. Det är sjukt att det redan gått 4år. Fyra år av sorg och saknad. Dagar som varit extra jobbiga med tankar som fart runt. Det ska inte hända någon. Men ändå är det så här livet ser ut. Grymt och lyckligt. Dagar jag suttit med Mel i famnen och saknat Nemo något ofantligt mycket. Dagar jag undrat hur hans små fötter sätt ut. Hur han hade doftat hur han sätt ut. Vem han var mest lik och hur hans beteende och röst varit. Det är jobbigt. Mycket jobbigt.

Jag har fått gåvan att bli mamma igen. Jag har två fantastiska barn på jorden och en änglason i himlen. Min son vakar över mig och de mina och jag andas mina andetag för mina barn. Utan dom hade jag inte varit någonting

Mamma älskar er

Imorgon blir det skola för Mel och mor min hämtar honom för att sedan köra honom till skolan

medans jag och Lee stannar hemma.

Och nej jag är inte morgontrött och lat utan Lee har fått feber.

Det har varit pappas flicka hela dagen och hon har antingen krypit runt efter honom eller gått i gåstolen och inte lämnat honom ensam mycket.

Och så badade vi henne då hon ätit middag och bytte pyjamas till en lite varmare, då de andra ligger i tvätten.

De hon kan ha villsäga. Det har bara sagt poff o så har hon växt ur sina pyjamaser. Är något vi inteens tänkt på att inhandla men hade n som vi köpte på gegås till vintern och ha under overallen. Så den fick hon ta.

Jonas kommer och säger att han tyckte hon var varm men jag skyllde på pyjamasen men sa att han gärna kunde kolla tempen. 38,2

Så ringde till mor min och bad henne hämta fisen til skolan imorgon då jag inte går ut med Lee direkt på morgonen.

Ett körkort skulle underlätta såå mycket mer.
Men snart så. Snart är det min tur.

Nu ska jag krypa ner i soffan bredvid min man och dotter. Mel är uppe och glor på film med en polare.

Ni som läser min blogg vet ju redan att jag vill ha flera barn och vi pratade igenom det både jag och Jonas. Och bestämde oss för att jag skulle sluta med p-piller. Och det gjorde jag den 5/8de.
Och vi har kört på. Dock inte dagligen men ibland. Dagligen försvann efter att Lee kom till världen. Jag läkte sent denna gång och kissad utan svidning två månader efter ordentligt. Stygnen tappade jag två veckor efter förlossningen men det sved länge efter iaf.

Mensen kom igår och även fast jag vet att det inte går SÅÅ snabbt att bli gravid blev jag faktiskt lite ledsen. För oss går det snabbt normalt sett under båda graviditeterna med Jonass har det bara tagit någon månad.
Bebis nr 1med honom fick jag missfall och vi bestämde oss ganska snabbt att försöka igen och började i mars förra året och pluset kom i slutet av april början av maj. Och gav oss
fantastiska underbara lilla Lee <3

Men så fort mensen är slut kör vi igen.

Synintyget till trafikvärket ska skickas in med sedan börjar det roliga. glasögonen hämtas nästa månad då ekonomin inte redigt var med denna. Yheeey för livet.

Nu kom grabbarna hem från fotbollsmatchen. Dags att göra lunch. :)