Jag och mannen min har velat fram och tillbaka, hit och dit och nu kommit fram till att något verkligen måste göras.

Vi har bestämt oss för att leta billigare. Vi har helt enkelt inte råd att bo i detta radhus om min ersättning inte går igenom igen.

Vi kommer då inte ha råd att bo kvar här då hyran ligger på 8000kr och då måste vi betala el, försäkringar, telefoni och då är vi uppe i 10. Det känns bara idiotiskt att betala såömycket. Och som vi båda vet kan inte mannen betala allt.

Ni som läser undrar säkert varför inte jag jobbar och försörjer oss med. Jag kan inte.
Jag fick Mel i gymnasiet, hoppade av försökte plugga upp mina gymnasiebetyg 2ggr men jag fattade ingenting. allt var som rysska för mig. Bara blaha blaha. Fick diagnosen Adhd och konsentrationssvårigheter och började skolan en gång till. Fattade äntligen men mådde själv så psykiskt dåligt då jag kännt mig dum i huvudet i wå många år innan. Att det bara var att ge upp då allt blev stressande och jobbigt med tider. Jag har alltid haft problem med tider rörande mig, Men andras tider är mycket lättare att organisera och komma ihåg och faktiskt gå på. Men det är stressande.
Jag har även arbetstränat men det blev bara bajs av det med. Och i stan finns inga jobb och utan körkort blir det genast värre. och vem anställer en so minte klarar tider? Jag skulle inte ens anställa mig själv ^^

Men nu har vi iaf skrivit upp oss på bostadskö i en annan stad. Billigare hyra så in i. Elen ingår och större yta.
Nu håller vi bara tummarna på att allt löser sig Och vi får en billigare lägenhet.