Hon vaknade igen vid elva tiden och somnade precis om igen. Känns som det faktiskt inte beror på sjukdom utan något annat. Otrygg att somna, för varmt, för kallt, tänder, förstor säng, för liten säng, kudden obehaglig, täcket för varmt, ekande rum eller mardrömmar. Finns så mycket jag funderar på just nu. Är det DET eller är det DET.

Jag kan iaf erkänna att kroppen börjar känna av att den inte får sova ut ordentligt och hur känner sig då lilltösen som inte kan förklara vad just det är. Stackarn <3
Jag är trött och sur om dagarna och ALLT går ut över mannen. Men då han o jag kan prata om saker o lösa det.

jag vet att jag skriver lite "skit" om honom ibland fast dagen efter eller samma dag pratar vi om det och försöker lösa det. Ibland löses det direkt o ibland sitter det i några dagar..

Förövrigt har jag tappat 4kg denna månad. Inget o hurra redigt för. Men bättre jag går ner än upp iaf :)

nej nu måste jag sova. "larmet" kan gå igen :(
GODNATT

Inte undligt att tösen inte sovit bra dessa nätter.
Idag kom det som ett brev på posten, det sa bara poff. Näsan började rinna o tempen låg över 38
Hon har just somnat efter att hon praktiskt taget skrek sig hes och jag la ner henne i vagnen (barnsövaren) hon fick en suprisot när det var blöjbyte o tandborstning.

Nu hoppas jag verkligen att hon sover hela natten. Eller iaf vaknar för att äta och somna om. Hon behöver det stackarn.
Mammas lillfisa <3

Nu ska jag ge minöman lite kärlek o närhet. För det var ett tag sedan ^^ Har man haft en bebis vaken längre än mannen är det svårt att få till det ;) Men nu jävlar kör vi :)

Nu som först ligger jag i sängen.
Lee somade OM för en halvtimme sedan. Dock sover hon inge ordentligt då hon små gnyr eller drömmer.

Jag är helt slut i kroppen men har jätte svårt att komms till ro.

Mannen spydde ur sig en ledsam mening INNAN han somnade på soffan. Att han MÅSTE få sovmorgon i helgen för sova BARA 4 timmar är INTE okey.
Han ligger andra natten FRISK på soffan i vardagsrumet, i soffan jag söver Lee VARJE kväll och de nätter hon vaknar. Han har höger platsen i sängen. Sängen han INTE verkar vilja sova i. Utan soffan 5cm ifrån en ledsen och förtvivlad tös gråter och gnäller i.

Är det mitt fel?
Han kan gå och lägga sig när faan han vill UPPE i sängen. JAG sitter da ut och dag in med Lee i famnen för att försöka få henne och sova/somna om.

Jag går INTE upp halv 6 utan 7 och lägger mig oftast melln tolv och halv ett på nätterna.
Jag skriver av mig här om jag är frustrerad, trött , ledsen eller besviken.
Jag sover alltså OFTAST bara ca 6 timmar om dygnet. Jag kan INTE gå och lägga mig när faan jag vill på samma sätt som han kan. Jag kkan inte gå och lägga mig INNAN hon sover. Men HAN kan, då han gör precis som han vill. när faan han vill göra det också..

VARNING för ett ett spyigt inlägg. Jag måste bara få ventlilera mig lite. Livet är inte perfekt hos någon, Det vet jag. Och jag måste verkligen få skriva av mig.

Jag hatar henne. Gud vad jag hatar henne. Hur kan någon göra så här mot ens egna kött och blod, det är oförståendligt för mig.

Hon trycker ner mig jämt. Allt kretsar kring henne, ska handla om henne hon gör jämt rätt och aldrig fel.
Hon har alltid rätt aldrig fel.

Allt är om hon hon och hon. Inget förutom hon betyder något för henne.

Jag föddes som det svarta fåret i familjen enligt henne. Jag har gjort fel i hela mitt liv aldrig gjort något bra.
skolan var aldrig något för mig då jag inte fattade något, jag skolkade mycket gick min egna väg.

Enligt henne var jag dum i huvudet som inte kunde ett skit. Läxorna fick jag inte hjälp med. Jag fick ta mycket stryk och förtal. Jag dög aldrig i hennes ögon.

Jag var inte värd ett skit.

Jag har en bror, Han får allt han pekar på precis allt.

Han har inte behövt anstränga sig något i sitt liv. Han han har fått allt serverat på silver fat.

Jag har en till bror. Han är den bästa bror man någonsin kan ha. Han finns där. Även fast vi inte träffas så vet jag vart jag har honom om och när jag behöver honom.

Jag fick mitt första barn när jag var 18 (4män innan jag blev 19).

Hoppade av gymnasiet.

Min änglason när jag var 21. Han gick bort i vecka 21.

Och tösen när jag var 25.

Jag är gift med min drömman.

Och jag älskar mina barn att jag kan dö för dom.

Men enligt henne har jag förstört mitt liv.

Hur kan man hata sitt egna barn på det sättet hon gör är sjukt.
Att ibnte vara värd ett dugg är så fel att känna.

Ens mor ska gå genom eld och vatten för en. (även sin far)

Men hon tänker bara på sig själv och min bror.
De är bara de som existerar i hennes värld.,

Det är en sjuk värld.,..

Hur kan man hata sitt egna barn?

Jo på samma sätt man kan hata sin mor.

När pappa är sjuk är det lycka i detta hem.
För Mel betyder det att han får sova i våran säng eller att jag sover över i hans rum.
Då pappa är bäst på att snarka och super bäst när han är sjuk har vi kommit överräns om att soffan eller eget rum är det bästa för oss. Vi sover bäståda två utan varandra när någon av oss är sjuka.

Jag sover imte bra då kag vaknar hela tiden av hans snarkande. Och mannen sover inte bra då jag puttar på honom och väcker honom för mycket.

Nu ligger lillisen bredvid mig småsnarkar. Hans är allt annat än störande
Hans är avslappnande och lugnande

GODNATT.

Jag vill flytta nu.

Jag vill bort från stan, bort från dom. Den personen som precis vet hur man trycker ner en. vet precis hur man får en människa att känna sig minst på jorden.

Ska bli så otroligt skönt.

Och vill mor o far inte komma o hälsa på för att det är "för långt" så behöver dom inte göra det. Är de så dumma och säger det till en 6åring så har de inte hos oss att göra.
De kan åka land o rike runt MEN inte åka 3mil för att hälsa på sina barnbarn isf. Då klarar de sig bättre utan dom.

Mig gör det inget. Sedan vi flyttade hit för ett år sedan har de BARA varit här på Mels födelsedag sedan har far hämtat honom o mir med. Men de har ALDRIG kommit förbi på en fika eller kaffe. Så det gör inte oss något.
Vi är en egen familj och blod är inte tjockare än vatten.

Jag älskar min man , mina barn min svärmor o svärsyster. Jag har mina vänner som tar mig för den jag är. Vare sig vi träffas eller pratar i telefon så vet jag vart jag har dom. Jag behöver inga mer. Jag klarar mig fint på de som finns

Att komma i säng innan halv ett den senaste tiden har inte kommit på frågan för mig och tösen.
Hon har somnat sina vanliga sovtider och lagt sig vid 20.30 Inte lagt sig ordagrant, utan sövts vid den tiden MEN ändå vaknar hon upp runt 21.15 med tårar skrik och gnäll och sitter sedan uppe till 24 tiden innan hon somnar om igen.

Och jag måste ju självklart sitta uppe med henne eftersom jag är den "ända" som kan söva henne och mannen sover sött uppe sedan 22.

JÄMT. Har inte hänt en ända gång att han erbjudit sig att söva henne. INTE en ända ynka gång.

Idag somnade jag i soffan när vi kollade på film. Jag vaknar till och han kollar surt på mig med blicken "VARFÖR sover du när hon är vaken"

Han klagade på att han var trött o gickrunt o jämrade sig. Jag började söva tösen runt 24 och då börjar han gå runt för att sedan sätta sig i soffan och slutligen somnade han dör med. Och där ligger han kvar än medans jag o barnen ligger i våra respektive sängar, och i soffan kan han gått ligga.

Jag älskar mina barn och skulle göra vad som för dom. Men ibland blir jag frustrerad. Jag vill kunna gå och lägga mig när jag är trött för en gångs skull. Jag vill att mannen ska söva henne iaf någon gång. Han har ju inte gjort det under dessa 10 månaderna.

ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT?

Jag behöver med få ladda mina batterier innan jag går in i väggen

Godnatt

Att ligga och lyssna på sovande andetag är för mig det mest avslappnande som finns.
Varesig det är mannens eller barnensm Det ger mig en ro och ett lyckorus som sprider sig i hela kroppen.

Tänk vilket fantastiskt liv jag åstakommit egentligen. Jag är "bara" 25 men har redan två fantastiska barn, en man som jag älskar och har älskat i 12års tid, hund katt och det viktigaste av allt. Tak över huvudet och mat på bordet.

Vi väntar med spänning varje gång jag loggar in på hotmailen eller öppnar brevlådan att det KANSKE ligger en lapp ang en lägenhet. Men det gör det inte. Visst vet vi båda att det inte går så snabbt, att det säger poff o så är vi där. Vi har ju faktist 3månaders uppsägning på denja med INNAN vikan flytta någon annan stans.

Jag och barnen sprang på far min på stan idag och självklart hade han något att invända ang flytten. Det var bara negativa saker. Tillslut orkade jag inte försöka få honom att förstå VARFÖR vi väljer att göra så hlr. Verken jag eller mannen min vill ju flytta härifrån. MEN vi kan behöva bli tvugna till det om mij inkomst försvinner. Så jag sa till honom att detta är PLAN B. Och mina barn ska ha tak över huvudet och självklart inte bo i en kartong.
Vi letar bara efter en billigare lägenhet/radhus. INGET annat.