Det finns egentligen bara en person jag skulle vilja träffa.

Min änglason.

Behöver inte förklara varför eller dra ut på inlägget.

JAG SAKNAR HONOM

Min allra största rädsla är att det ska hända barnen något.

Att de ska stå helt ensama utan vare sig mig eller deras far.

Att de blir kidnappade, bortrövade, våldtagna, slagna. Jag kan fortsätta hela dagen lång egenntligen.

Mina små barn. jag vet att det är en ganska grotesk tanke men sedan jag blev mamma vid 19års ålder så tänker man så.
Mel är ju ändå en pojke men det finns faktiskt äckelgubbar med. Och Lee ska vi inte ens prata om. Henne ska jag ha koppel på tills hon är gammal och gaggig och INGEN vill se åt hennes håll ^^

Även rädd för att de inte kommer vara tillsammans om det händer mig något, att jag går bort snabbt.

Vad händer med barnen då? Om mannen lever så är det ju självklart tillsammans men om även han avlider.

Hur kommer de klara sig, vart ska de bo, pengar, livet??

Vi håller på att få Mel och hjälpa till mer o mer hemma för att han ska lära sig när han flyttar hemifrån om inte annat.

*Hans kläder lägger han i tvättkorgen och ligger de inte där i blir det inte tvättade.

*Han hjälper till att laga mat en gång i veckan.

*Han är ensam hemma korta stunder.

*Han har en mobiltelefon

*Han får månadspeng, som han själv väljer vad som ska handlas för dom pengarna.

Jag vill att de ska ha en bra grund att stå på för att klara sig själva NÄR den dagen kommer.

För ja det vet jag ju att den faktist gör.

Då det är första skoldagen för Mel idag så ställdes klockan så den skulle ringa vid 6.50 Klockan ringer och sängen är tom, Det är första dagen sedan lovet han faktiskt går upp så tidigt själv. Annars har han legat och sovit till 9 tiden.

Idag är det möte så jag låter Lee sova lite längre.

Nu upp.

1. Jag har 3 barn, 2 på jordelivet och en änglason född 2009.
2. Jag har varit drogmissbrukare.
3. Jag älskar mina barn mer än livet själv.
4. Jag vill ha flera barn.
5. Utan mannen hade jag inte varit där jag är idag.
6.Jag jobbar inte.
7. Jag var en slösa tills för ca ett år sedan och har nu blivit en spara.
8. Jag låter inte mannen min städa då jag tycker han städar dåligt och fel.
9. Jag sover fortfarande med gosedjuret "Robbin" ibland.
10. Jag känner ingen som helst kärlek till min egna mor.

mamma och sovande kille säger godnatt.

Han ligger i våran säng så mannen min får sova på soffan. På samma plats han ledat de andra nätterna.

Behandlar han mig som skit och kallar mig saker jtan att säga förlåt så tycker jag inte att han förtjänar min tid. Tror hanöatt han kan slänga ut sig både det ena och andra utqn att be om ursäkt och sedan komma morgonen efter och vara ÄCKLIGT jävla puttinutti mot mig och tro att allt är okey, så tror han fel.

Under mina unga år fick jag ta hårda ord från min mor som en dotter inte ska behöva höra bara för jag var LITE jävlig så har man en hård kärna. Men att slänga ur sig SAMMA saker oftare och oftare och påstå saker, nedtryckande saker så gårdet tillslut till en viss gräns.

Jag kan sluta älska människor snabbt pga min mor. Hon har förstört mig så mycket. Men ibland är det bara en sådan frihetskänsla med.

Mina barn är MITT blod och jag skulle kunna dö för dom. De är jag och jag är dom.
MEN andra personer kan jag bara strunta i. Tro mig.

Mannen har jag struntat i i tre dagar och jag kan fortsätta länge till.

Det bästa är att svärmor och svärsyster vet vad jag går igenom då det inte bara är mig han dummar sig emot.
Så de vet också anledningen till VARFÖR jag beter mig på vissa sätt..

Han blir dum när han antingen varit hemma för länge eller har en sådan saknad till alkoholen eller LITE pengar på kontot. DÅ är det dags att börja trycka ner mig. Dock inser han inte att det bara blir värre för honom. ajag borstar av mig snacket och stänger av honom. Kopplar bort honom och lever i MIN 5 värld ist för 6världen Barnen och djuren.

Själv skylla själv ha.
Kanske just är den qnledningen till varför bebisgörandet tar en sådan tid.
Behandlar han mig som skit så planerar jag en värld utan honom ist för en värld med honom

Snart ska jag på möte. Snart låter som om det bara är några tillmar dit men det är det inte. Snart fär mig är om några dagar. På onsdagen den 8onde ska jag på mtt allra första möte och paniken börjar att komma smygandes.

En sak få människor vet om mig är att jag hatar möten, det är en av de saker jag verkligen avskyr. Möten med folk som sitter mittemot mig och ska "utvärdera" mig. Jag har fobi av att träffa folk. Jag får alltid 70miljoner tankar om varför måste jag träffa dom, kommer jag säga något fel, vad tycker de om mig. Kommer de vilja träffas igen, tycker de jag är eum i huvudet som tycker och tänker så, som gör på det sättet ist för det.

Nee det är absolut inget för mig. Och då jag lärt mig att de personer jag träffat inte vill träffa mig mer, slutar prata med mig, håller sig undan, slutar svara när man ringer, mailar, smsar eller hälsar på.
Så har jag ju gjort något fel. Ett fel intryck.

Jag har jätte stora problem med detta möte. Jag vet att jag absolut inte kommer vilja gå på det när det är dags för det. Men jag vet även att jag måste då hon kommer för att besöka MIG från västervik för att utvärdera mig.
Hon var snäll och kom hit till min stad så jag slapp ta buss eller be mannen att ta ledigt från jobbet för att skjutsa mig.
Hon verkade trevlig tycker jag iaf. Prata i telefon har jag inget problem med då man kan lådsas vara vem man vill. Men träffa folk öga för öga. Nee hujeda mig. Det ger mig panikkänsla och ångest.

JAG VILL INTE, men jag VET att jag MÅSTE. för att komma ut i världen.

Bild på nya hårfärgen jag skämde bortmig med. Mel valde orange, men insåg snabbt att det var en färg han INTE ska välja igen. Nästa kör han på blått

väckarklockan ringde kl 7.00 på julaftonsmorgonen. och jag låg och drog migi sängen med prinsessan då hon sov i våran säng då hon inte sov så bra i sitt egna rum.
Väckte Mel och mannen för att sedan vara uppe på julfrukost hos min mormor och morfar kl 8.00
Vi var kvar till ca 11.00för att sedaåka hem och gjorde sig iordning för att äka iväg till min farmor och farfar för mat ochkalle anka.
Sedan åkte vi hem och bara var vi.

Kollade på gostbusters som är väran jultradition i denna familj.

På juldagen kom K och M och vi hade paketöppning mys, mat ochbarnens farmor och faster. Vi firar på juldagen i familjen Nilsson då mannens två andra barn kommer den dagen.

annandagjul åkte vi upp till min far och mor vid 17.00 för (INTE julmat till) mat paketöppning med mina bröder och respektive.

Nyårsafton var det mys hemma och maten fick Mel välja som blev fiskgratäng och hary potter maraton. Öppnade pomac och gick ut för att kolla raketerna. Lee sov igwnom alla smällarna medans Mel var ute och lekte med grannpojken Liam medans de smällde och hade sig en timme. För att ligga i säng vid halv två.

GOD FORTSÄTTNING PÅ ÅRET 2014

Yttligere ett år av sorg, saknad, lycka, hat, oro och kärlek.

Livet saknar en pussebit och det kommer aldrig bli som förr.
Jag älskar de mina egna och det är mina andetag jag tar för dom, Men jag kan aldg lta bli att undra TÄNK OM.